En mycket personlig Årskrönika 2025
Det är nu åter tid att sitta vid datorn - tänka efter samt nedteckna minnen från ännu ett år som passerat - faktiskt ett av de bättre på väldigt länge.
Förra året var det ett lite småsurt Julbrev - i år kommer det en positiv Midvinterhälsning från en glad & fri man…även om världen där ute är minst sagt bekymmersam & kräver en del kritik & därmed även negativa kommentarer...här inne råder dock frid & en behaglig ro...
Det är november utanför mitt fönster - bakgården har påbörjat sin vintervila; träden har tappat sina löv & de stackars växter som fortfarande står kvar verkar småfrysa. Vi har tagit in alla utemöbler & inga barn leker längre där ute…
Just bakgården har blivit väldigt fin efter en renovering som faktiskt jag påbörjade & som sedan den nya styrelsen här i huset fullföljde.
Gården inbjuder nu till social samvaro & folk som bor i huset träffas på ett sätt vi inte gjorde tidigare. Enda nackdelen är väl då att bo på bottenvåningen under sommarmånaderna. En hel del fester & detta eviga grillande gör att jag - trots värmen - kände mej tvingad att hålla fönster mot gården stängda.
Ibland kom jag hem & fann att hela lägenheten luktade av tändvätska & illa grillade/brända köttstycken - inte så kul för en man som inte ätit kött sedan 1976….det blir ju 50 år sedan nästa år - det har jag inte tänkt på - ännu ett jubileum, bland många andra…
Det är något märkligt & lite roligt med att det alltid är männen som sköter grillen - de pratar dessutom som fullfjädrade tv-kockar - plötsligt fulla av kunskap om köttkvalitet, kryddor, temperatur & mycket mer.
Kvinnorna sitter en bit ifrån & smuttar på rosévin.
Männen dricker IPA & uttalar sej lika tvärsäkert om olika småbryggerier som en fågelskådare gör när flyttfåglarna återvänder om våren.
Har aldrig förstått det här med grillning - har försökt men inte hittat “grejen” med det. Rosévin & IPA är inte heller några favoriter…nästan som när jag var ung & försökte lära mej spela golf…trots att jag var caddie till en otrevlig Prins...det gick bara inte... jag lade ned det hela…kanske hans fel?
Det har alltså varit en fantastiskt bra år - på många sätt.
Arbete, hälsa & privatliv har vandrat på i en bra & gemensam takt.
Trots att jag sålde gården på Österlen & naturligtvis saknar livet där, så inser jag att det var bra gjort. Det gick liksom inte att driva runt en liten gård med trasiga knän…Å andra sidan kunde jag köpa loss lägenheten här i Malmö. Det kostade lite väl mycket att ha två bostäder - är ju trots allt (deltids-)pensionär numera.
Att leva på heltid inne i en stad har sina fördelar…& brister…
Saknade mina odlingar så mycket att jag av ren vana sådde såväl tomater som solrosor under tidig vår - utan att veta var jag skulle placera dem när värmen kom.
Resultatet blev att jag odlade tomater i krukor inomhus - i mitt arbetsrum där
det finns fönster i sydvästläge. Någon typ av Freudiansk försvarshandling? Det gick halvbra & får mer ses som ett uttryck för saknad…just nu har jag faktiskt två tomater som håller på att mogna (!) - några av de andra plantorna blommar då & då…vi får väl se…jämte står det två krukor med egen framodlad chili - de förser mej med en liten stark frukt ca varannan vecka.
Mycket märkligt egentligen, då det samtidigt ligger snö på innergården…redan i november...
Trots många motgångar under 2024 blev 2025 alltså ett fint år, bl.a. fick jag ett nytt knä för ca ett år sedan - även det andra skall ersättas med tiden…
Året började med en lång rehab - vila & stillsam träning samt efter ca två veckor även kortare promenader - oftast till affären - varje dag gled jag runt på illa plogade gator, oftast isbelagda - men skam den som ger sej. Kände att jag trivdes rätt så bra - fick god omvårdnad av fysioterapeuten på min lokala vårdcentral - som trots att den är belägen på en undanskymd gata - mitt i Sveriges tredje största stad - ståtar med namnet Granen.
Har själv som Kulturchef en gång varit med om att döpa gator & vet hur märkligt det kan bli. Jag tog alltså mina spänstiga steg - med två kryckor - till Granen & fick där bra hjälp i min läkeprocess. Diskuterade dock aldrig valet av namn på inrättningen med personalen.
Efter ca tre veckor - efter ett Julfirande här hemma där barn & barnbarn var på plats - följde ett stilla nyår (låg i sängen & tittade på fyrverkerier som lyste upp min himmel), tröttnade jag på inomhustillvaron & köpte inte mindre än 4 biobiljetter samt lärde mej allt om de lokala bussarna här i Malmö.
Bl.a. satt jag ensam på en biograf kl.10 en söndag morgon & såg inte mindre än 5 st. (!) Buster Keaton-kortfilmer. Det hela var slut ca 14.30 & med tiden anslöt det en hel del människor i salongen.
Fantastiska filmer - inte minst för att alla “trick” & stunt är gjorda på riktigt - som när en husvägg faller över honom & han “råkar” stå just där det är ett öppet fönster i fasaden då väggen träffar marken. Får ni tillfälle så se hans kortfilmer & njut av såväl den tidens teknik som artisteri.
Bio visade sej vara bekvämt för mej & det har blivit många filmer under året - skall några framhållas samt rekommenderas får det bli Konklaven, Den siste vikingen, The phoenician scheme, Köln 75, I huvudet på Bo, Small things like this..& några till kanske - besvikelserna lämnar vi utanför denna text.
Den årliga vinterresan till Paris fick naturligtvis ställas in & det franska travet avnjöts via dator & projektor - ett av mitt livs bästa beslut är onekligen att inte ha tv - utan nöja mej med dator - uppkopplad till en projektor. Allt blir faktiskt så mycket bättre i större format (skrivet helt utan antydningar till andra ämnen) - dessutom går det att nå ett lika stort (större ibland) utbud & på topp så slipper jag en stor tv-skärm i rummet. När jag satt där med ett opererat ben/knä & tittade på travlopp från Vincennes - då uppstod det lite saknad av Paris... har trots allt övervarat mer än 20 Prix d'Amerique-helger på plats...
Våren kom & det blev ljusare igen - livet började återvända m.a.o. Jag blev mer rörlig, fåglar sjöng & i en allt för tidig vår började de dessutom att visa en tydlig vilja att para sej & bygga bo - livet i ett mikrokosmos på en innergård i en större stad.
Utan att det var meningen blev det sedan det förfärligt mycket ekonomiskt deklarerande - försäljning av gården krävde genomgång av inte mindre än tre (!) pärmar med kvitton & betalda fakturor…brrrr…
Med god hjälp av den snälle mäklaren som hjälpte mej vid försäljningen så blev det till slut en typ av ordning på torpet s.a.s. - allt gick jämnt upp & även Skatteverket blev nöjda.
När det var överstökat visade det sej att jag renoverat gården för lika mycket som den en gång kostade. Den såldes m.a.o. i bra skick.
Då dök ett nytt redovisningsproblem upp.
Vid årsmötet med Int. Gatuteatern glömde jag/vi helt enkelt att kontakta vår revisor & fick naturligtvis kritik från en av våra generösa bidragsgivare - det var bara att börja om - ta fram bokföring m.m. & besöka Herr Revisorn.
Situationen räddades tack vare just god bokföring samt en snäll & fin revisor som med sedvanligt tålamod & noggrannhet gick genom det hela - vi blev räddade!
Puh…jag vaknade några gånger mitt i natten & trodde att polisen & en elak statlig kontrollant slog in min dörr & att jag hamnade i häktet…vilket visade sej helt fel…men olusten fanns där onekligen…kanske lider jag på den punkten av ett Bergmankomplex - men inte på andra, det kan jag lova.
Under förra hösten & inför min knäoperation bestämde jag mej för att leva minst halva året utan bil. Liv & hennes familj i Borås får ta hand om min Folkvagn modell Silverpil under den mörka årstiden - dels har de mer nytta av den, dels behöver jag den inte då gården där ute på den skånska stäppen är såld. Dessutom kostar det 450:- per vecka att ha bilen parkerad här i mitt kvarter…
Är alltså numera en flitig cyklist samt ständig tågresenär - gott så!
Min numera 30 år gamla mc - Triumph Thunderbird 900 - har fått tillbringa sin vintervila i Asige - längst in i Teaterladan. Efter 18 år på Österlen blev den lite förvirrad & släppte ut all luft i bakdäcket…i övrigt har den fungerat väl.
Jag har av naturliga skäl (knä) inte kört så mycket & när jag väl har gjort det har jag märkt av en viss irritation hos min trogna järnhäst. Den har det bra i det gamla uppvärmda svinhuset - där den delar plats med såväl en PV samt en P1800 - båda från 60-talet - men den vill ju helst av allt ut & köra loss på krokiga landsvägar. Ännu en vinter i Teaterladan väntar på min trogne gamle kamrat & nästa sommar blir det kalas - när hen alltså fyller 30 år.
I Asige gjorde vi en framgångsrik kulturhelg vid den s.k. Tidsresan i slutet av augusti.
Den byn & alla projekt som numera är gjorda där är värt en egen text - på något sätt finns där en god jordmån för att där skapa någon typ av framtida Kulturcenter - så länge den lokala drivkraften finns kvar.
Under 2024 spelade Herr Aktören Jönsson & undertecknad för fulla hus med vår berättarföreställning “En löjlig människas dröm”, baserad på en text av Dostojevskij - d.v.s. Fjodor var den som spelade - själv gjorde jag en liten introduktion för publiken & satt sedan lydigt & såg till att ljudet spelades upp vid rätt tillfällen - vilket jag faktiskt lyckades med…
Vi reste runt på främst mindre scener i södra delen av landet & hade roligt - nog så viktigt i sammanhanget.
I mars blev vi inbjudna att spela en vecka vid Göteborgs Stadsteater’s lunchteater - 4 fullsatta salonger & stora applåder när jag berättade att jag en gång för länge sedan regisserade vid Nationalteatern i samma stad.
I oktober reste vi till Stockholm & spelade inför 3 lika fullsatta salonger vid deras Soppteater.
Vi fungerade alltså lika bra i en större stad som i ett gammalt Folkets Hus - att åka runt med Fjodor var en av de upplevelser som lyfte året som helhet.
Under hösten gjorde vi dessutom en 3-minuters kortfilm - där vi använde utvalda delar av texten - fast inspelade i den s.k. verkligheten - inte på scen. Nu hoppas vi att med hjälp av denna lilla film kunna skaffa fram medel till att göra en större - det kan nog bli ca 30 min. riktigt bra film för tv eller festivaler….vi får väl se hur det går…
I bakgrunden finns det även ett intresse från Norrland för vår berättarföreställning.
Kanske en liten turné med vår gode vän Fjodor - det namn vi alltså gav berättaren…
Vi får se hur det blir - det gäller hur som helst inte förrän till hösten 2026.
Såväl Liv som Hugo medverkade vid årets Int. Gatuteaterdagar - Hugo som kapellmästare & Liv som presentatör, scenansvarig samt alltiallo. De är båda numera rutinerade & extra roligt blir det ju när de har med sina egna barn - 3 generationer som leker tillsammans - vid tillfälle åker vi till Söndrum för att hälsa på deras Farmor - som nu hunnit bli 91 år & då blir vi plötsligt 4 generationer på “samma bild” s.a.s. - roligt!
På kyrkogården i Söndrum vilar barnens Moder & jag/vi besöker graven så ofta det går - men då både Hugo med sin familj & jag bor i Malmö samt Liv med sin lilla klan i Borås - blir det vid tillfälle s.a.s. - men minnet lever fortfarande starkt - 23 år efter Kristin’s frånfälle. Tragiskt i sej - men är stolt & glad - även för hennes skull - hur bra Liv & Hugo har hanterat en situation som verkligen hade mycket i övrigt att önska; att bli av med sin Moder redan i ungdomen…
I Halmstad har Gatuteatern numera ett kontor med övernattning - i en av de f.d. vaktmästarlägenheterna på Teatern - med balkong där solen lyser i stort sett hela dagen under sommaren - då jag är på plats & arbetar med Gatuteatern.
Det känns nästan som en ersättning för gården på slätten här i Skåne…även om det inte är mitt eget - dock en plats att resa till - träffa vänner, hålla möten samt fortsätta driva teaterverksamheten & allt den för med sej.
Nu har vi passerat Första Advent & väntans tid är här - när den är över & Frälsaren anländer, lär han ha en hel del att ta tag i.
Vi människor verkar för närvarande vara helt ur balans - i media visar än den ena än den andra trinde militären upp sej & tycks veta ALLT om hur Ryssland är på gång att äta upp oss - trots att det rent faktamässigt inte finns något som talar för just det…
Det vore fint med en liten skärpning i vissa led (de gillar ju att stå i led) & att använda hjärnan lite mer. Det finns oftast stora outvecklade områden i den - som om de koloniserades på ett fint sätt, skulle kunna ge helt andra lösningar på de problem vi står inför….men det verkar mest vara så att alla dessa dekorerade män (oftast män) talar i egen sak. De vill väl helt enkelt visa att de finns & behövs samt att de ständigt behöver mer pengar & resurser - allt för att jaga ut en ryss som ju faktiskt inte ens visat intresse för oss…de titulerar sej dessutom allt som oftast “experter” - kul sätt att manipulera en tam presskår…
Men - jag vet hur försvaret mot just den elake ryssen borde se ut!
Efter att ha varit i Ryssland 15 gånger (!) & gjort teater med det som nog borde betecknas som världens bästa skådespelare - så vet jag exakt hur vi skall möta den/de ryss(ar) som ev. får för sej att anfalla oss!
I Ryssland dricker man av tradition ett eländigt kaffe - så när de (mot förmodan) stiger i land skall vi stå där & bjuda på fantastiskt gott kaffe.
De kommer att vika ned sej direkt & vi kanske t.o.m. kan bli vänner!?
Kafferep är definitivt att föredra framför skottlossning & andra dumheter.
Alltså: satsa krigsbudgeten på riktigt bra kaffe - köp in mängder av det goda svarta guldet samt komplettera med espresso- & mocka-apparater.
Det är så man kan vinna ett s.k. krig - med glada & goda knep…& gott kaffe.
Snälla människor vinner i längden - våra förebilder är ju alltid de “goda” - så varför inte prova?
Själv firade jag Första Advent på Slottet här i Malmö - med Hugo & lilla Ingrid. Det var marknad, korvgrillning, Luciatåg & glögg - allt avklarat på något mer än 1 tim. - därefter begav vi oss till min enkla bostad för årets lutfiskmiddag.
Hugo är den ende som vill äta denna välsmakande rätt med mej. Ingrid & mamma Malin höll till godo med vit fisk i senapssås.
Dagen före var jag i Halmstad - där vi på Teatern arr. en Italiensk afton. Min insats i det hela var att prod. tre delar med god sång - mellan de olika måltiderna. Två sångare & en pianist hämtades från Operan här i Malmö & det hela blev faktiskt till ännu en succé.
När jag var Teaterchef lyckades vi införa direktsända operaföreställningar - från såväl Metropolitan som Operan i Stockholm.
Det var roligt att nu för andra gången bjuda den kanske lite operaovana Halmstadpubliken på dramatisk & högkvalitativ sång & för detta fick jag faktiskt applåder från publiken som var på plats. Det värmde…
Nu i veckan som kommer skall jag åka till Varberg & ta emot Hallands Kulturpris - onekligen ett hedersutnämnande, som kom lite oväntat. Vid yngre år var allt sådant viktigt & en del i den s.k. karriären - numera blir det mer stillsamt roligt.
Jag tänkte travestera Dario Fo’s nobeltal & berätta om hur modiga de är som vågar ge priset till en man som tycker om att vända upp & ned på det mesta, skapa lite god oordning, vara lagom irriterande samt gärna stöka till stadsbilden lite då & då. I övrigt är det bara att tacka & ta mot pengarna - de hamnar i min privata pensionskassa - dessutom bidrar pengarna till en bra Jul för hela La Famiglia - när vi träffas för att fira hos Liv & co i Borås.
Barnen blir lite extra uppmärksammade då Hugo’s lilla Ingrid fyller år dagen före Lucia & Liv’s Dante några dagar före Jul - hans lillebror Hjalmar fyllde år i oktober & det är ju inte så långt bort - det blir alltså såväl kalas som Tomtefest. Boråsarna får hålla i hatten…det talas om en Julmarknad på Torget - wow! Min gode vän & lokalbo JP kommer att agera Tomte - vi skall träffas över en lunch för att går genom karraktären, ev. rörelsemönster samt de nödvändiga regianvisningarna. Kostym är inhandlad av Liv & nu skall barnen få se på en riktig Tomte!
Det där med banker, lån, spara, ränta, placeringar m.m. är numera minst ett halvtidsarbete - eftersom bankernas service är på lika kraftig nedgång som deras vinster är på väg åt andra hållet. Under hösten blev jag milt sagt förbannad på “min” bank - efter att kontaktat dem ett tiotal gånger utan att få svar rann tålamodet över. Jag skrev några syrliga rader & hotade med att byta bank - tog t.o.m. några kontakter…men se! Syndaren vaknade & de hörde av sej!
Jag fick ny bankman (alltid en man!?), höjd sparränta samt fribiljetter till en kyrkokonsert de köpt in sej på. Nöjd lämnade jag dem bakom mej…
Kyrkokonserten är värd några ord.
Fullsatt St. Johannes kyrka & en fryntlig (utan glögg?) bankchef hälsade oss välkomna med en riktigt dålig historia om hur viktigt det är att vi tar hand om varandra. Därefter följde Karl Bertil Jonsson’s Jul - uppdelad i ca 10 avsnitt. En f.d. skådespelare från stadens teater läste sagan som om vi vore dumma & obildade - han ville väl vara rolig?
Hur som helst blev det till slut en märklig stämning i kyrkan…det hänger liksom inte samman att banken bjuder på en Robin Hood-saga - men Karl Bertil Jonsson's Jul har tydligen blivit allmängods i ett land där Das Kapital numera är en typ av dansföreställning på nationalscenen…& var liten teater med självaktning spelar En Julsaga - det nästintill stinker godhet & förståelse så här i Juletider…något att gömma sej bakom i den tid som vi trots allt lever i - dubbelmoralens gyllene tidsålder…tänk bara på den obehaglige fastighetsmiljdären som varje Jul dyker upp & skänker pengar till goda ändamål - i januari höjer han hyran igen…
När vardagen återvänder är de vackra orden bortglömda & de rika varuhus- & bankcheferna har blivit ännu rikare & de fattiga stackarna ännu fattigare…
Citerar Fjodor ur En löjlig människas dröm: känns det igen?
Men låt oss icke vara dystra glädjedödare - nej, det finns ju så mycket roligt & gott att glädjas över!
T.ex. så slutade Hammarby 2:a i såväl Dam- som Herr allsvenskan. Guld nästa år för bägge! Vårt tyska favoritlag St. Pauli klarade sej kvar i Bundesliga, men har det kämpigt just nu…
På den mer lokala nivån i Halmstad var det värre…Alet åkte ur sin serie & Halmia missade kvalet uppåt…Hugo & jag cyklade till det lite förhatliga Staffanstorp & såg Halmia förlora i något som måste varit en av de sämsta matcher vi har sett - på flera olika nivåer...
Man kan ju inte få allt & det är jag van vid…av någon märklig anledning är mina lag alltid förlorare - men nästan alltid på gott humör.
Om några dagar blir det Julbord - årets andra. Det första avverkades på Travet i Halmstad med mina f.d. arbetskamrater från Teatern på plats - nu är det dax för det årliga med Hårda Gänget - Halmia’s verkliga veteraner. Där gäller det att avvika i tid - annars blir det en svår dagen efter…
Sedan väntar en fin helg - Ingrid fyller 2 år & vi skall se Vintercircus i Folkets Park på självaste Luciadagen…vems hår skall brinna i år?
Direkt efter circus bär det av till vår lokala fotbollskrog för att se St. Pauli spela upp. (De vann sin match, efter åtta raka förluster - undrens tid äro icke förbi.)
Härom aftonen såg jag en bra dramadokumentär om Alfred Nobel - en aktuell kille i dessa tider, som dessutom verkar ha haft flera goda sidor - även om det är svårt för en gammal vapenvägrare att förstå kombon av vapentillverkning & lite halvdana fredstankar. Nåja - gott var ju att han testamenterade sin stora förmögenhet till forskning, kultur & just fred.
Så var det åter dax att cykla till morgonträningen på Abels rehab. Såväl före som efter min knäoperation har jag tränat två gånger/vecka på Abels rehab. Av någon märklig anledning vill de båda trevliga Damerna där att vi skall träna redan kl.8. Det är inte tal om att sitta & böja knä & ben hos de Damerna - det är en svettdrivande & relativt tuff träning, uppdelad på tio stationer. Direkt efter brukar jag (om vädret tillåter) cykla ca 1 mil. Cykelfärden avslutas med bastu på Kockums . eller i bästa fall bastu & dopp i havet på Kallbadhuset…kanske är det just att bada naken där som gjorde att jag numera även sommartid söker upp nakenbadet? Hur som helst alltid trevlig & avspänd stämning där - det är som att när kläderna åker av pratar folk mer med varandra - känner till alla fördomar som finns om nakenbadet & kan bara säja att de är fel…prova själv!?
Förr kunde jag motions-springa samt spela fotboll & gjorde det för att jag fann ett nöje i det - idag handlar det mer om att få kroppen att fungera….& det gör den…
Men - allt stillasittande går ju inte att förneka…
Ni är säkert många som känner igen er - i dagens Sverige är vi för många som gör det - som jag gör nu t.ex. Datorn kräver mer & mer av oss - från att ha varit ett arbetsinstrument till att bli totalt heltäckande - det finns i stort sett inget som inte går att finna, avhandla eller bearbeta i den här lilla maskinen - speciellt inte nu när AI har gjort sin folkliga entré.
Det är då gott att kasta sej ut på cykel - titta på staden & alla förändringar. Här i Malmö har jag haft för vana att passera gamla Stadion - som nu rivs. Lite obegripligt för mej - men så är det. Skönhet i form & uttryck ersätts med en typ av effektivitet - som när makthavarna i Halmstad rev den genuina gamla Sporthallen & ersatte den med en identitetslös s.k. Arena…
Vi påverkas mer än vad vi tror av hur det ser ut omkring oss.
Sverige håller på att bli ett väldigt likriktat land - det är bara att titta in på Hemnet & se vilken makt det stora småländska varuhuset & dess lite mer exklusiva efterföljare har haft på vår smak.
Till de bättre nybyggnationerna (allt är inte dåligt) hör Malmö Live - en fantastisk & akustiskt underbar konsertlokal - med en egen symfoniorkester av hög kvalitet. Är ofta besökare där - trots att jag inte är någon expert på klassisk musik. Att till ett hyggligt pris sitta där & avnjuta en stor, duktig & väldigt internationell orkester tillhör mina favoritsysselsättningar. Under åren har jag upptäckt många “nya” tonsättare - även om Sjostakovitj fortfarande toppar listan.
För något år sedan hade jag det stora nöjet att få höra såväl hans stora Lenningradsymfoni som det tragiska stycket Babi Jar.
Nu kan ni använda er dator; gå ut på nätet & lyssna! Men tyvärr går det inte att jämföra med att höra det på plats…vi lever i en värld där vi ersätter original med kopior & det levande med inspelningar - inte bara när det handlar om musik…
På Malmö Live hade jag fram till i våras den stora förmånen att träffa den då levande musiklegenden Sixten Nordström. Ca en gång i månaden höll han ett ca 1.5 tim. långt föredrag - om olika musikhistoriska viktigheter. Han var en ovanligt levande människa - trots sin ålder. Den kunskap han behärskade & förmedlade var enorm - med en viss virrighet & lite förväxlingar var han dessutom oerhört underhållande.
Hugo hade Sixten som lärare på Musikhögskolan. Efter första lektionen ringde Hugo upp mej & berättade att det var den bästa lärare han någonsin haft. Sixten satt vid en flygel - spelade & berättade. Alla lyssnade…
Under våren i år var flera föredrag inställda & när hösten kom blev det tyst. I november somnade han in. Vi är många som sörjer honom - tänk er själva: han arbetade med Bergman på Stadsteatern i slutet av 50-talet & ersatte Sten Broman som programledare för Kontrapunkt i mitten av 80-talet - dessutom en trevlig & plirig typ av människa. Ni kan läsa mer om honom i era datorer; han var en människa som utförde ovanligt mycket gott under sitt liv.
Igår var jag åter besökare på Stadsarkivet - en mycket bra liten inrättning som förmedlar historia & händelser på ett levande sätt. Nu var det dax för en fotbollsfrågesport. Var lite rädd att den skulle bli lite väl Malmöitisk & MFF-inriktad - men jag klarade mej bra & mitt lag blev fyra - av tolv medverkande. Bl.a. var jag den ende som visste att Serie B-laget Sampdoria hör hemma i Genua. Nacka spelade med Sampdoria under tre säsonger & Christofer Columbus är född i Genua. Märkligt hur kunskaper ibland skvätter över på varandra…
Det är i år 50 år sedan Nacka gick ur tiden - tyvärr kan jag inte medverka vid vår staty i Borrby på Österlen när hans födelsedag firas - på Julafton. Då är jag med min lilla familjeklan i Borås…må alla goda grön/vita makter& dämoner vara med honom & de som dricker glögg till hans ära.
Via min gratisprenumeration på Sydsvenskan kan jag även läsa DN & där följer jag dagligen “En studie i rött” - en Juldeckare i 24 avsnitt av Carl Johan de Geer. Har ni möjlighet så klicka er in där - underhållande på ett nästan Tårtan-aktigt sätt…kanske mer för vuxna än barn - men är vi inte alla barn… …speciellt så här i goda Juletider?
För några dagar sedan var jag på Teatermuséet & lyssnade till den alltid lika påläste & underhållande Toni Rhodin - från familjen som driver Circus Brazil Jack. Nu berättade Toni om ett spiondrama från 40-talet, som pågick i utkanten av hans stora släkt - “De gröna tandpetarna”. Berättelsen finns nedtecknad i en gammal bok & jag cyklade direkt till mitt favoritantikvariat på Stora Nygatan & beställde hem boken. Om den går att finna så kan jag hämta den om någon dag - det ena ger det andra & så rullar livet på - i en ständig ström av händelser som på något sätt binds ihop - ibland medvetet & ibland via slumpen…
Nu är det onsdag & orgeltimmen närmar sej - dax att cykla till St. Petri kyrka & njuta av dagens lunchkonsert, sedan till antikvariet, därefter träffa en fysioterapeut & vidare i afton till en dansföreställning…det finns ju nästan inte tid att arbeta längre - det får bli nu på f.m. - fast då sitter jag ju & skriver detta…
Nåja - lite får man väl unna sej som halvtidspensionär & Kulturpristagare?
På tal om Kulturpriset så blev jag väl mottagen i St. Petri kyrka - organisten Carl Adam (en av landets främsta) tog mot mej med gratulationer. Tydligen hade nyheten nått fram till Malmö oxå - fast med den typen av media vi har omkring oss är det ju knappast så märkligt. Har f.ö. fått från glada tillrop från såväl Göteborg som Stockholm & Österlen…
Det är något märkligt med världen just nu - radion pumpar ut ryssfientliga & amerikaglada budskap om vartannat - Trump får fotbollens fredspris (hur gick det till?) samtidigt som han angriper Venezuela med lika dåliga argument som Putin hade när hans grabbar vandrade in i Ukraina. Båda har naturligtvis lika fel - men på något sätt är alltid ryssen dummast…
Toppen nås då Nobel’s fredspris går till en aktivist från Venezuela - hon tycker det är ok att USA anfaller landet & vägrar uttala sej negativt om de övergrepp som sker…vad är ett fredspris värt numera?
Det absolut bästa vore ju att ge det postumt till de båda generalerna Patton & Molotov. De lyckades ha ihjäl väldigt många människor - men det slutade ju med fred (?). Därefter kan priset läggas ned - inte minst med tanke på Nobel’s egna moraliska funderingar…
Två fina människor som i relativt hög ålder lämnade oss under året var Påve Fanciscus samt författaren, filosofen m.m. Carl-Göran Ekerwald. Den förre förde in en förvirrad kyrka i en modern tid & den senare gav mej en gång ett av de citat som jag burit med mej genom åren: vi är våra drömmars offer.
På något sätt hade jag väl fel hjältar & förebilder i min ungdom?
Till slut vill jag gärna framhålla alla de som på många olika sätt gjorde årets Int. Gatuteater till den bästa & mest framgångsrika på många år - vi ses på gatan till sommaren.
Har nu skrivit mer än 10 sidor utan att nämna Strindberg - men har hela tiden haft honom i bakfickan - vad säjs om detta dagsaktuella citat: Avundsjuka är det namn överklassen ger de fattigas krav på rättvisa.
Jag dedicerar det till den för den breda massan sämsta regering som världen har skådat - ett helt gäng förlorare; som ett fotbollslag utan boll, en skådespelare utan text, ett fartyg utan hamn…
Men - låt oss avsluta i en positiv anda - med ett trad. citat från John & Yoko:
War is over - if you want it!
Give peace a chance!
