Den femte dagen.
Efter att ha skottat snö i en (1!) tim. beslöt mej för att ägna dagen åt städning, men eftersom det är sååå tråkigt, var jag tvungen att ha några ljusglimtar att se fram mot – som t.ex. en guidad tur på Slottet framåt e.m. Försöker lära & förstå var jag befinner mej i livet – en ständigt pågående process, som knappast blir enklare av alla mina flyttar. Tror att jag nu är uppe i ca 20 olika adresser. Många platser att förstå har det blivit.
Guiden på Slottet var lagom gåpåig, rabblade fakta & uteslöt skrönor. Det hela blev lite väl torrt i längden & när hon i sin iver att fylla ut historien, begick ett rent faktafel – angav en känd västsvensk stads tillkomst 300 år fel i tiden – då kände jag mej tvingad att ”rätta till” henne. Det skulle jag inte ha gjort – hon menade sej ha rätt, även när jag överbevisade henne. En ny typ av sanning? ”Det var ju ingen riktig stad förrän då”, som hon uttryckte sin nya alternativa sanning om stadens tillkomst. Jaha, tänkte jag, så är det alltså. Allting går att vrida på… Tur för henne att den alltid lika korrekte Historieprofessorn inte var med denna söndag. Även Wittgenstein hade blivit tokig av alla “nya” sanningar” - som mer verkar vara tillrättalagda för att passa den som uttalar dem…?...
Så var det dags att avsluta Julen för denna gången – med en trettondagskonsert i min favoritkyrka. De tre Konungarna hade nu följt stjärnan till stallet & funnit det lilla barnet. En imponerande resa – 13 dagar på var sin kamel & helt utan gps – endast en stjärna att följa. De ser alltid så fräscha & ordentliga ut på alla avbildningar - det borde väl i rimlighetens namn vara tre rätt så tilltufsade män som dök upp? Själv ser jag lite härjad & svettig ut efter någon mil på cykel - iofs i bra tempo - men ändå? Dessutom brukar det värka i det s.k. ryggslutet. Hur är det inte då att sitta på en kamel i tretton dagar? All heder åt de tre stjärntydarna.
