Den sjunde dagen.
En av mina systrar fyller år & hon besvarar som vanligt min sms-gratulation på samma glada sätt som alltid. Märkligt med syskon som man inte umgås med så ofta. När det gäller står de i farstun, s.a.s. – övriga tider finns de inte. Fast födelsedagar är viktiga att uppmärksamma! Vi är fem syskon & alla har eller har haft en ledande chefsposition inom de områden där vi verkligen vill arbeta. Kul & på något sätt märkligt – fast kanske inte. Det finns många teorier & jag har ännu inte funnit ett övertygande svar på hur det blev så här. Kanske ”bara” en perfekt kombo av konkurrens & samarbete i syskonskaran under uppväxten? Dessutom bra gener & förebilder som givit oss näring att gå vidare? Svaret hänger i luften. Det behöver inte vara så komplext som det verkar – ”bara” lyckliga sammanträffanden, goda makter samt en uppväxt i ett samhälle där det fortfarande fanns en framtidstro - i den sista resten av det numera så baktalade Folkhemmet.
Dagen i övrigt förflöt i det lugna tempo som en god cykeltur kan ge till både kropp som själ. Fick en s.k. cykeldator av mina barn i Julklapp. Den visar att jag vissa dagar är uppe i ca 3 mil & i stort sett aldrig under 1 mil. En vana som blivit till ett begär…fast just nu gör all snö mina cykelfärder till ett mindre äventyr…
Senare på e.m. ansökte jag om polistillstånd för sommarens Int. Gatuteaterdagar i Halmstad. Polisen är numera snälla mot oss & vi har ett gott samarbete. Så var det inte riktigt då vi startade Int. Gatuteatern - för mer 30 år sedan. Tur att saker & ting kan förbättras & gå i rätt riktning. Mitt under arbetet med tillståndet började datorn spraka & blinka. Någon eller några hade tagit sej in i den – alla varningslampor lyste röda. Det kom dessutom mystiska ljud ur den gamla maskinen - den lät nästan som en sinnesförvirrad spelautomat på en pizzeria. Jag stängde ned datorn snabbt. Vågade först öppna den igen några timmar senare. Allt verkade nästan normalt igen – eller är jag bara för dålig på att förstå hur det hela egentligen fungerar? Dessutom agerar jag väldigt nonchalant med digitala maskiner & företeelser. Bryr mej inte så mycket – vem vill t.ex. komma åt denna texten? Den skall ju ändå läggas ut på min blogg. Fast en gång fick jag ett sms från någon som påstod att de kunde se mej via telefonens kamera. Lite otäckt på något sätt. På rekommendation från en kunnig vän har jag sedan den dagen övertejpad kameralins på min telefon. Dumt att chansa & det verkar som att den digitala pennalisten har tröttnat. Har inte hört något från hen på en lång tid…
Avslutar dagen vid havet - tittar mot horisonten & landet på andra sidan. Allt ser fridfullt ut - så som det alltid gör innan stormen blåser upp. Där borta får de nu akta sej för den blonde galningen i väster. Det kan vara så att de står på tur för en liten tillfällig invasion…den starke gör som hen vill; all s.k. civilisation är på väg att upplösas & vem vill egentligen försvara Grönland? Slutar tänka dåliga tankar & rör mej mot krogens värme & ännu en match med St. Pauli - de bruna hjältarna från Hamburgs hamnkvarter..fast jag tog fel på speldag & får vänta några till…får väl skylla på de oroliga tider vi leva i?
Kanske borde vara med i ett uselt tv-program om män som måste koncentrera sej & inte ha för många tankar i en för liten hjärna samtidigt? Finns det redan? Hur anmäler jag mej?
