Den tolfte dagen.
Dagen började tidigt – som vanligt startar jag upp med en dubbel espresso samt banan & äpple - en ovanligt god kombo direkt på morgonen. Därefter satt jag i telefonmöte med en gammal vän som dessutom är en ovanligt god & intressant konstnär.. Har fått för mej att lämna över alt. dela Gatuteatern med någon annan - det blir mycket ensamarbete. Vi skall fortsätta samtalet – men båda är vi upptagna av den goda konstens arbete. Jag planerar för en resa till Paris - han är på väg till New York. Nåja – vi får se. Har även via arbetet 2025 fått kontakt med en ung kvinna som är intresserad av att ta del av ansvaret - hon är dessutom event-utbildad. Själv skulle jag egentligen vilja vara med lite mer i bakgrunden & fortsätta använda mitt stora nätverk – såväl bland artister som arrangörer.
Med allt detta i huvudet kastar jag mej så ut på min cykel igen. Den lilla trippmätaren är fixad & snön hänger åter i luften. När jag passerar vissa platser dyker samma människor upp, de börjar bli som bekanta för mej & idag var jag på väg att hälsa på den välklädde romske man som ofta står i samma vägkorsning & röker en cigarill. Det är något stolt över honom, som att han står där för att visa upp sej. En dag kanske jag hälsar på honom & han tillbaka, kanske stannar jag & vi börjar samtala? Varför inte, tänker jag på min stundtals plågsamma cykeltur - det blåser bra på vissa platser. Jag tvingar mej själv att försöka hålla den normala farten ändå. Framme vid fritidsanläggningen smiter jag snabbt in & lämnar kylan bakom mej. Möter skolklasser som skall bada eller träna eller åka skridsko? Jag glider förbi & in i det vanliga omklädningsrummet. Tröjan är helt blöt av svett & jag känner mej nöjd. Tar en kall dusch & sätter mej i värmen.
Idag pågår det högljudda politiska diskussioner - om pensionens ynklighet & därmed vilka usla politiker vi har i vårt land, från vänster till höger. Någon börjar tala sej varm om fransmännens temperament & vilja till engagemang. Tror nog inte att han hade trivts i Frankrike – det är attraktivt på avstånd, men knappast något som passar en svensk man. Det räcker ju med att titta & lyssna på vår statsminister, han är väl så långt från Frankrike man kan komma? Dessutom påstås det ju att han passar oss svenskar rätt så bra - fyrkantig, effektiv & lite fin i kanten. Antingen tillhör mannen i bastun en minoritet, eller är det bara tokiga drömmar om en bättre värld.
Senare på dagen åker jag så där lite ambitiöst till en styrelsemässa - därefter vidare till medlemsmöte i vår bostadsrättsförening. Mötet avhålles på ett lokalt café & som vanligt är det flesta överens om det mesta. Bara att sätta igång med alla renoveringar & förbättringar. Tyvärr är inte alla lika mycket med då… men det brukar fungera. Vi har alla våra roller i en grupp & så länge det inte är för många som bara förväntar sej att andra skall utföra arbetet, så brukar det fungera - även om det alltid uppstår irritationer över de initiativlösa, som med tom blick mer ser ut som att de vill att mötet skall ta slut…slutar nog aldrig att förundras över de som alltid smiter undan - oftast med riktigt dåliga lögner…hur når man fram till dessa stackare? Ibland är de närmare oss än vi tror & förstår…
