Bonus

Det har varit ett nöje att renskriva gamla texter & blanda dem med nya tankar & intryck.

Har fått några frågor - med ett gemensamt svar kan jag berätta att alla texterna bygger på nedtecknade intryck i vardagen - saker & händelser som passerar förbi, som blir viktiga för mej & som ni andra kanske inte lägger märke till? Det kan ju faktiskt vara tvärtom oxå & det är väl just det som gör det lite mer personliga skrivander intressant...

Här följer nu inte mindre än 31 betraktelser - alla fullt möjliga att bygga ut till en egen & större text. Det kanske kommer? 

Annars är jag just nu upptagen med prep.arbete inför Int. Gatuteatern, ett nytt Hagbard & Signe-projekt i Asige samt medverkan vid en handfull andra arr. Det tenderar att bli fler efter hand. Dessutom skall vi åter ut & gästspela med "En löjlig människas dröm".

Men - det kommer mera - håll ögon & öron vidöppna - lyssna till bruset, blunda & se bilder...stanna till så där mitt i farten...tveka inte att höra av er med reaktioner på mina texter - tack till er som gjort det...

En betraktare av vardagen - då den passerar förbi.

# Idag såg jag en stor fiskmås som åt upp en död duva. Gatan var blodig…

# En kvinna som talade i sin tel. gick in i en stolpe.

# Några välklädda afrikaner tävlar på äldre cyklar.

# En ung kvinna utan hår på huvudet ammar sitt barn på en parkbänk.

# En man putsar fönster & blev avbruten flera gånger av förbipasserande människor.

# På bussen står det många människor med allergi & snyter sej ljudligt - nästan som en musikstycke…

# Några pojkar leker på gatan utan att bli överkörda.

# I ett fönster ligger det 5 gurkor som är gamla & ledsna.

# På en sten i havet står en stor sjöfågel & betraktar mej & jag känner ingen rädsla.

# En ensam kvinna på en järnvägsstation sjunger delar ur Trollflöjten starkt & tydligt - helt utan publik…

# Utanför en fiskestuga sitter det en liten flicka i en badbalja.

# Vid nakenbadet är det inte många som stoltserar med sina kroppar.

# Grå dimma över Danmark - allt ont kommer därifrån?

# Ung man på elsparkcykel körde omkull - liggande blodig på gatan kommer han fortfarande ihåg sitt namn.

# En tillplattad råtta på gatan. 10 meter senare: en lika tillplattad fågel.

# Korvkioskens nya slogan - “korven stekt i smör”

# En äldre dam spärrar vägen fram till mejerikylen med sin rullator & varuvagn. Vi andra väntar tålmodigt medan hon noggrant läser datumangivelserna på varje förpackning…precis varenda…

# Bombarderas av spam-mail om hälsokost.

# Staden är full av vägarbeten - en värld bortanför all kontroll.

# I bastun pratar gubbarna om bitcoin - “jag har tjänat 1 mille - men man vill ju inte att zigenarna ska ta pengarna”.

# Det skall tydligen skrivas testamente. Ny typ av reklam som passerar förbi…

# Söker kontakt med banken - inte ett svar på 3 mån. - men när jag berättade att jag ämnade byta bank blev det fart…bättre med hot än genomförande? Ett vapen är farligast innan det avfyras…

# En berusad man klättrar på en hög byggnadsställning - vi tittar på under tystnad.

# På en bakgård är det någon som hostar oavbrutet i en timme.

# Det kommer en natt imorgon oxå…

# Jag träffar en skomakare som bjuder på godis.

# Det sitter en kvinna med bar överkropp på en balkong & dricker öl.

# Ett hårt regn faller över staden.

# Två unga män sitter i en park - båda tittar på sina telefoner - barnen leker fint tillsammans ändå.

# Det regnar på hästarna - men de springer ändå…runt…runt…

# En tandlös finsk kvinna försöker övertyga mej om att hon inte är vare sej alkoholist eller narkoman - jag ger henne mina sista mynt - hon berättar att hon inte kan sova & lovar att söka hjälp…

Den trettonde dagen.

Landet styrs av ett s.k. Tidölag. Personligen hade  jag hade hoppats lite mer på oppositionens motstånd. Det började bra – med tydliga uttalanden, men varför föll det så platt? Det nödvändiga samtalet tog på något sätt slut. Måste tystnad råda? Rädsla? Roligare med högljudda samtal, där någon vågar stå för sin politik. Personligen har jag länge tänkt att det varit såväl kul som intressant med ett om/nyval. Fast det är väl bara en tanke att leka med? Dessutom alldeles för sent nu...men då hade vi troligtvis blivit av med en stor del av den nuvarande regeringens inkompetens? De s.k. liberala idéerna är verkligen out of time idag. Redan från början var det ju ändå bara ett sätt för småborgare att vara lite som sossar, fast ändå inte. Lite smått radikala, fast ändå inte. Så där lite på låtsas - på i stort sett alla punkter. Som när barn leker något de inte riktigt förstår (ni kommer ihåg snälleBengt?). När det sedan blir allvar, visar det sej alltid att bakom ytan döljer sej batongåsikter (MilitärJanne med skolan som vapen). Till slut blir det alltid mer polis & militär, mer ordning i skolan, mer ordning överallt f.ö. Rädsla heter det väl? De liberala lever i en småborgerlig bubbla, de s.k. radikala visar aldrig några muskler, sossarna har blivit borgare & högern har tagit flera steg högerut - som för att möta & omfamna de bruna. Vad göra i denna förvirrade & rubbade politiska värld där rädsla & kontroll råder? Lite mer rolig & ärlig debatt, tack!

Har sedan en lång tid ovanan att ha en Bajen-dekal på min bil. I den här staden fungerar det inte så bra. Förra veckan målade någon över märket & idag sitter det ett ljusblått märke där. Den lokala fotbollsklubbens supportrar är inte att leka med. Jag tar bort Bajen-dekalen, men låter St. Pauli’s klubbmärke sitta kvar. Man får ju inte ge upp helt… 

Den gamla datorn har nu genomgått en typ av medicinering & fungerar nästan till 100%. Det krävdes ingen kirurgi denna gång - men det kommer säkert med tiden. Det mycket märkliga har hänt att den inte går att vika samman - när jag gjorde det gav sej alla plastlister ut åt olika håll  & plötsligt såg jag datorns inre. Ingen vacker syn… Nu står den i vanliga fall hopfällbara lilla maskinen med ständigt uppslagen skärm - den är nu en stationär dator & det går inte att ändra på. Fick ge mej ut & köpa en  till - som jag måste ha med när jag reser till mina olika uppdrag. Känner mej väldigt modern som nu alltså har två datorer i bruk. 

Kvällen närmade sej & med den även aftonvarden. Denna - den trettonde dagen - blev det en vegetarisk gryta med tydliga inslag av vitlök & chili - smaskigt värre. Med ett kraftfullt inre tittade jag sedan på en Bo Widerberg-film & längtar efter en värld där solen lyser dagligen, där man slipper långkalsonger & extra vitaminer & där alla vågar tala ur skägget… Kanske ingen tillfällighet att det blev just en Widerberg-film? Han om någon var ju öppen med sina åsikter…om allt…hade nöjet att träffa honom några gånger på 90-talet & måste erkänna att det var en ovanligt levande man. Fler av den typen, tack!

Vintern maler på - det är dax att sluta för denna gång…jag tittar på en värld som jag bara fläckvis förstår - söker inte längre efter svaren - letar mer efter frågorna nu när vi blir allt mer utlämnade åt oss själva; banken höjer avgifterna men drar ned på den personliga servicen, i affären skall vi själva scanna in varorna, på biografen finns det inte längre någon synlig personal, när vi besöker en restaurant skall vi beställa mat & dryck via en app. Numera meddelar vi oss genom små apparater & maskiner istället för med levande människor & genom samtal. De ord som Joseph Conrad skrev för mer än 100 år sedan återkommer ständigt i mitt huvud: Vi lever liksom vi drömmer - ensamma.

För er som orkat så här långt - i min högst privata 13-dagars januarikalender - kan jag berätta att det kommer mer - redan imorgon blir det en liten epilog…& med tiden kommer såväl bloggen som jag att vakna till - tack för ert tålamod - we’ll meet again…

Den tolfte dagen.

Dagen började tidigt – som vanligt startar jag upp med en dubbel espresso samt banan & äpple - en ovanligt god kombo direkt på morgonen. Därefter satt jag i telefonmöte med en gammal vän som dessutom är en ovanligt god & intressant konstnär.. Har fått för mej att lämna över alt. dela Gatuteatern med någon annan - det blir mycket ensamarbete. Vi skall fortsätta samtalet – men båda är vi upptagna av den goda konstens arbete. Jag planerar för en resa till Paris - han är på väg  till New York. Nåja – vi får se. Har även via arbetet 2025 fått kontakt med en ung kvinna som är intresserad av att ta del av ansvaret - hon är dessutom event-utbildad. Själv skulle jag egentligen vilja vara med lite mer  i bakgrunden & fortsätta använda mitt stora nätverk – såväl bland artister som arrangörer.  

Med allt detta i huvudet kastar jag mej så ut på min cykel igen. Den lilla trippmätaren är fixad & snön hänger åter i luften. När jag passerar vissa platser dyker samma människor upp, de börjar bli som bekanta för mej & idag var jag på väg att hälsa på den välklädde romske man som ofta står i samma vägkorsning & röker en cigarill. Det är något stolt över honom, som att han står där för att visa upp sej. En dag kanske jag hälsar på honom & han tillbaka, kanske stannar jag & vi börjar samtala? Varför inte, tänker jag på min stundtals plågsamma cykeltur - det blåser bra på vissa platser. Jag tvingar mej själv att försöka hålla den normala farten ändå. Framme vid fritidsanläggningen smiter jag snabbt in  & lämnar kylan bakom mej. Möter skolklasser som skall bada eller träna eller åka skridsko? Jag glider förbi & in i det vanliga omklädningsrummet. Tröjan är helt blöt av svett & jag känner mej nöjd. Tar en kall dusch & sätter mej i värmen.

 Idag pågår det högljudda politiska diskussioner - om  pensionens ynklighet & därmed vilka usla politiker vi har i vårt land, från vänster till höger. Någon börjar tala sej varm om fransmännens temperament & vilja till engagemang. Tror nog inte att han hade trivts i Frankrike – det är attraktivt på avstånd, men knappast något som passar en svensk man. Det räcker ju med att titta & lyssna på vår statsminister, han är väl så långt från Frankrike man kan komma? Dessutom påstås det ju att han passar oss svenskar rätt så bra - fyrkantig, effektiv & lite fin i kanten. Antingen tillhör mannen i bastun en minoritet, eller är det bara tokiga drömmar om en bättre värld. 

Senare på dagen åker jag så där lite ambitiöst till en styrelsemässa - därefter vidare till medlemsmöte i vår bostadsrättsförening. Mötet avhålles på ett lokalt café & som vanligt är det flesta överens om det mesta. Bara att sätta igång med alla renoveringar & förbättringar. Tyvärr är inte alla lika mycket med då… men det brukar fungera. Vi har alla våra roller i en grupp & så länge det inte är för många som bara förväntar sej att andra skall utföra arbetet, så brukar det fungera - även om det alltid uppstår irritationer över de initiativlösa, som med tom blick mer ser ut som att de vill att mötet skall ta slut…slutar nog aldrig att förundras över de som alltid smiter undan - oftast med riktigt dåliga lögner…hur når man fram till dessa stackare? Ibland är de närmare oss än vi tror & förstår…

Den elfte dagen.

Cykeldatorn ställer om sej själv. Tydligen är den känslig & när den mellan turerna hamnar i fickan visar den allt som oftast upp mycket märkliga uppgifter & fakta. Tillbringar lite tid med att justera & ställa in. Känner mej nöjd över att slippa fråga om hjälp & ger mej så ut på den stora rundan – runt hela staden. Från början var min avsikt att lära känna staden – att cykla på vägar som jag inte alls kände till. Med tiden lärde jag känna de olika stadsdelarna rätt så väl; arbetarstaden & lokstallarna i backarna, miljonprogrammet lite längre bort, de äldre villorna som plötsligt dyker upp, det gamla flygfältsområdet med modern bebyggelse, den “ökända” förorten med alla sina myter, villamys strax intill, därefter den lite äldre förstadsbebyggelsen, vidare genom den s.k. problemstadsdelen med såväl fotbollsplaner som musikhögskola - en stadsdel med två ansikten & fin minigolfbana, förbi höghusen & mot den långa väg som leder ned mot havet – därefter återstår raksträckan utmed havet, bryggorna & stränderna – mot den f.d. hamnens stundtals groteska nybyggnationer & ”min” bastu - en av flera goda rastplatser i livet. 

Direkt efter bastun åker jag tåg över bron -  till ett arbetsmöte i ett annat land. Vi planlägger sommarens internationella gästspel - på båda sidor gränsen s.a.s. Vårt tidigare möte var förlagt till en fantastiskt liten fin italiensk restaurant här i staden – som ett vardagsrum där ägaren Salvatore sprider en lätt italienskt gemytlighet med sin uppenbarelse. Det är skönt med trovärdiga små restauranter, som fortfarande inte har köpts upp av någon - som är mer intresserad av pengar än mat. Jag förlägger ofta arbetsmöten dit – det händer att vi får sitta där även på f.m. – utanför öppningstiderna. Det är skönt med små givna vattenhål i den stora öken som en stad kan vara ibland… 

Mötet på andra sidan vattnet var riktigt bra & vi var tillbaka hos de rötter som vi en gång odlade upp till vackra plantor. Varför gör vi det vi gör? Vilka idéer är det vi vill ha i luften? Mer om innehåll & typ av föreställningar/projekt än pengar eller att ”bara” fylla några dagar med artister. Budskap har för länge sedan lagts åt siden – idag söker vi snarare provokationer & samtal. Går det inte att finna i utbudet, skapar vi det själva - med egna produktioner. Vi får se hur året blir, men starten på arbetet bådar gott. Känner personligen att jag mindre & mindre blir intresserad av att ”bara” göra teater  – jag vill testa nya saker, se var gränserna går, arbeta med happenings, det oväntade  & känna mej lite mer ”fri”. Vi har nog med regler & system omkring oss – den fria tanken behöver onekligen lite mer plats – eller som en filosof (vem?) en gång uttryckte det hela: om någon ger dej ett linjerat papper, vänd på det & skriv åt andra hållet.

Det säjs att Gud skapade människan med en fri vilja - d.v.s. att då även vända sej bort från honom (hen?). Men om vi gör det - vilket håll vänder vi oss då åt? Den fria tanken ger oss många oväntade möjligheter - men även en hel del problem. Helt utan struktur är det inte mycket som fungerar…

Så - hur fria är vi egentligen & hur fria vill vi vara?

Den tionde dagen.

Cykla & bastu f.m. Det vanliga samtalet om invandring & kriminalitet. De flesta av bastugubbarna är från arbetarklassen – flera av dem har arbetat på det stora & numera nedlagda skeppsvarvet som en gång var stadens stolthet. I sina samtal är de rätt så trygga, de gör sällan några märkliga utfall & uppvisar inte heller några större bruna tendenser i sin analys. Det råder nog faktiskt mest förvirring över hur världen & framför allt då vår stad har blivit med tiden. Trots allt smyger det sej in små rasistiska åsikter – för de har alltid varit tillåtna i det lilla samtalet – på arbetsplatsen eller vid fikabordet, men har hållits igen i de stora sammanhangen – ända fram till att det dök upp tvättäkta rasister på gatorna…som sedermera hamnade i självaste Riksdagen. Det där vet vi allt om idag, men låtsas att det inte riktigt är på det sättet trots ett & annat järnrör, trollfabriker m.m. 

När skildringarna av invandrare, skjutningar, stölder, våld m.m. förs på tal denna dag i vår lilla värld – i en bastu vid havet – ställer sej plötsligt en av männen upp & säjer mot: ta en vanlig Svenne & sätt honom i förorten i 5 år, ge honom inget arbete, kritisera hans sätt att vara m.m. & ni skulle få samma resultat med honom som med de ni kritiserar. Några håller med, andra går därifrån – men framför allt är det ingen som säjer emot, för de vet att han har rätt & de var ute på nattgammal is med sitt allmänna skitsnack. Dagens hjälte i bastun tvättar sej noggrant & till slut är det bara han & en annan man kvar. De är inte riktigt överens, men för ett intressant & civiliserat samtal om sakernas tillstånd. Det var så här det gick till tidigare, tänker jag – i de tider då det inte fanns ett etablerat brunt parti - eller annan skit heller för den delen. Tendenserna existerade, men hölls på mattan – nu finns det ett helt riksdagsparti som öppet hånar hela den mångkulturella världen som vi lever i & som var ett av målen för arbetarklassens kamp: proletärer i alla länder, förenen eder – som det heter. Någonstans är denna insikten viktigare & större än rädslan för den kriminalitet som följer med fattigdom & livet utanför samhället. Dagens bastuhjälte vet inte hur rätt han hade – även i ett större historiskt perspektiv. Han vidrörde själva grunden för den goda solidariteten, som ju faktiskt utgör en viktig grund i vår civilisation. Undrar just om han själv var medveten om det? 

Ger mej direkt från bastun till Torget för att handla grönsaker. Det snöar lätt igen & jag trivs i den syremättade luften – är ju väderindoktrinerad från uppväxten på Västkusten. Fast hellre dimma, duggregn, en & annan storm samt vinter utan snö – än att leva i snö & intetsägande kyla. Handlar på Torget & hamnar som alltid i mysteriet med vilken kö som är den som gäller. Alla har sin egen…Som socialt experiment är det alltid lika roligt att betrakta samt  lika bra att vänja sej. Resultatet av en  tålmodig väntan blir en hel bärkasse med frukt & grönsaker för ca 40:- dessutom något som liknade en föreställningen på plats i kön. Bröd & skådespel på samma plats…

Cyklar hem  igen – till mat & arbete. Får bra kontakt med de flesta på min lista & dagen avslutas i köket – där en stor & rivig grönsakssoppa lagas till, allt för att hålla de onda krafterna borta från såväl lekamen som bostad. Dagen efter stank jag antagligen som den bäste italienare efter ett stort kalas - vitlök & rött vin i en salig kombination.

St. Pauli's match inställd - snö, snö, snö…kul för barnen som leker på bakgården - förödande för oss andra…något förmildrande när solen lyser över eländet…inte en normal fågel i sikte - bara de duvor som i staden lever på vårt avfall…

Den nionde dagen.

Den här historien med hästen hänger kvar på ett olustigt sätt - nu med facit i hand. Tänker på hur naiva vi var som inte såg varningsflaggorna. Tänker på  samtal med tränaren då  vissa onda aningar började dyka upp - det kändes som att han mest ville åt delägarnas pengar  - när det var över blev han plötsligt märkbart ointresserad av ca 20 personer som köpt in sej. Jag ägde m.a.o. inte så mycket egentligen - ville mer bara vara med. För att än en gång gå händelserna i förväg så visade det sej senare att tränaren hade en osedvanligt dålig ekonomi - det borde ju jag/vi ha kollat upp. Blev kontaktad av tidigare hästägare hos honom som berättade “sanningar” - men vems sanning är rätt? Hur som helst så gick hela projektet över styr senare & alla delägarna förlorade sina insatser i en mycket smutsig affär. Men där & då stod jag & tittade på en häst som verkade lovande & som faktiskt vann sin första start. Kalla vindar på slätten här i Söder - vintern visar sej från sin sämsta sida; mer snö i luften & hård vind som pinar oss. Det är bara att gömma sej i hemmet & där drömma om vår & sommar, läsa böcker, arbeta med texter, träna lite,  titta på film samt göra god mat att stilla sej med. Idag fick det bli potatis/morotsmos med kraftigt citronpepprad lax. En njutbar smak som stod i klar kontrast till vädret där ute - i en värld som varje väderleksrapport visade upp i form av nya attacker på mänskligheten. 

Läste färdigt en Lars Kepler-bok. Har för vana att köpa lite mer s.k. lättlästa böcker. Bra att ha på mina resor - andra & viktigare texter kräver större uppmärksamhet s.a.s. Tog hur som helst fram boken ifråga - behövde något att fly bort med…Hann inte mer än påbörja läsningen innan de första blodiga handgripligheterna dök upp. Försökte bläddra förbi. Gör oftast så när det handlar om våld & vapen - men nu blev jag klart irriterad - så mycket vidrigt detaljerat brutalitet. Det förstörde tyvärr min koncentration & därmed även läsningen. Flyktigt & ofta med tankarna på annat håll läste igenom boken - bara för att få ett slut på det hela. Det kändes stundtals som att det var skrivet så också - att vi skulle plöja genom den & sedan ställa den stackars boken i hyllan - för att aldrig läsa om den. Senare har jag skänkt bort både den & annan liknande litteratur. Dessutom hade den en riktigt dålig cliffhanger i slutet…som att jag skulle läsa även nästa bok av de båda prettoförfattarna bakom pseudonymen. Dax att avsluta även den relationen. Tillbaka till de lite mer tröga & innehållsrika böckerna. Tror att Kepler sett för mycket dålig film & sedan försökt skriva en berättelse utifrån de intrycken & idéerna? De blandar upp konceptet med lite låtsaspsykologi & annat löst gods…

Nåja - man skall inte hänga upp sej på det dåliga - det kommer alltid en ny dag & en ny bok som piggar upp på rätt sätt. Har hittat ett bra antikvariat här i staden & hänger där allt som oftast. Där hittar jag det som jag inte visste att jag ville läsa & det kan vara en viktig tes - även överförbar på annat i livet. Där ute fortsätter de grå molnen att omfamna staden med sin färglösa tillvaro. Trots att det numera ligger snö på såväl mark som hustak, hjälper det inte - det är ogästvänligt…gott att då ge sej ut på inre resor med böcker, teater, film, konserter, besök på museum, gallerier & bibliotek samt ett & annat besök på fotbollskrogen - för att se favoritlaget - i sina bruna dräkter…det är snart dax för premiärmatch efter alla helger & nu är det allvar, efter allt för många förluster…vi sköna förlorare överger aldrig hoppet…St. Pauli är dessutom så mycket mer än fotboll & en stadsdel - det är ett sätt att tänka & vara på i den rätt så förgiftade “moderna” fotbollsvärlden - ett sätt att fortfarande se fotboll som mer än spelet på planen i 90 minuter…att de nu befinner sej i Bundesliga är fantastiskt & egentligen helt omöjligt. Fint att det någonstans finns lite motstånd & god smak…

Den åttonde dagen.

Stilla dag, hemma & arbetar med en text – allt andas frid när plötsligt min dator går bananas igen! Det blinkar & tutar (det är sant!), varningar om virus, trojaner m.m. far över skärmen…jag tittar på det hela, blir förstummad. Nu är det värre än vid det förra tillfället - detta har aldrig hänt mej tidigare – kanske är jag en försiktig & rent av lite mesig datoranvändare? Eller möjligtvis för brutal? Vet nog inte riktigt själv - använder endast maskiner till det som är nödvändigt – mina behov är enkla. Nu har någon tagit sej in i mitt liv, om än via datorn. Jag bestämmer mej för att jag inte bryr mej – det får vara som det är. Om någon vill leka med min e-post eller titta på mina texter (denna t.ex.) är det helt ok. Jag har inget att förlora. Trots det sitter jag en bra stund & tittar på den gamla datorn. Köpte den för länge sedan & den har trotsat alla modenycker, bara travat på likt gamle Svarten & faktiskt passat mej väldigt bra - å andra sidan har den väl - liksom allt annat - en viss tid att leva. Bestämmer mej för att låta den vila & att inte utföra t.ex. några som helst ekonomiska aktiviteter. Inte nu, kanske senare… 

Blir sur på världen & ger mej ut på en ny cykeltur. Tittar på de som jag passerar & tror mej förstå att även de har problem. Kanske inte med sin dator. Men problemen lyser ur deras ansikten - eller kanske bara ur  mitt? Läser väl in mina problem i andra & förskjuter därmed problemlösningen ett tag till. I den vanliga gatukorsningen står en romsk & elegant man med sin cigarill. Det är nästan så att vi vinkar till varandra, men ändå inte - vi har nu stött på varandra på exakt samma plats i ca tre veckor - vid olika tider på dagen dessutom. Kanske utför han en konstnärlig installation där han står & röker mycket stiligt; lång rock, hatt, svarta avsmalnande skor, välpressade byxor samt en cigarill  i ett munstycke. 

Gav mej vidare ut i förorten för att handla lite råvaror till aftonens Jansson. Mycket folk, även mitt på dagen. Står länge i kö, hör ett tiotal olika språk omkring mej & trivs bra med det. Varför måste jag förstå allt som det pratas om? Nöjd med livet i en stad där invånarna till 45% består av människor från - eller med bakgrund - i andra länder än vårt eget. I det ögonblicket var jag så belåten att inte ens Jimmie hade haft en chans i en tänkbar debatt. Skrev ett brev till honom för ett tag sedan. Satt på tåget när en berusad & lätt våldsam ung man började hetsa om invandring, att vi borde rösta på SD, att alla andra politiska partier bara lurades & sedan avslutade han sitt svammel med att spela Jimi Hendrix på sin telefon & förklarade för oss att denne Jimi var en god & fin nigger. Enda gehöret kom från en överberusad polack, som vaknade till ur sin fylla. Alla vi andra tittade ut genom fönstret. Den unge rasisten bjöd polacken på en öl - som mottogs mycket tacksamt. Tillsammans började de sedan skandera Heil Hitler. Konduktören passerade förbi, utan att ingripa. Allt detta berättade jag för Jimmie i ett brev. Han fick oxå en bok av mej - Oppermanns, som handlar om nazismens framväxt i Tyskland. Boken slutar ungefär vid makttillträdet & berättar alltså inget om det fruktansvärda resultatet - mer om hur det gick till när de bruna erövrade makten. Tror inte att Jimmie är en ny Hitler, bara att han har fått det mesta om bakfoten. Han verkar så dum & naiv - kanske därför oxå framgångsrik? 

Nöjd med mina slutsatser kom jag hem, gjorde en strålande liten Jansson & såg ett riktigt bra franskt travlopp - att jag hade spelat vinnaren & att oddset var bra förstärkte denna dag som en välsignelsens dag – mitt i livet. Många insikter på en gång. Det fick bli en liten Piratens Besk till den salta maten. Ibland går det bara inte att låta bli…sjönk sedan ned i min fåtölj & lyssnade till Babi Yar av Sjostakovitj…ibland är ju faktiskt livet riktigt gott…